Känns som allt bara tuggas runt just nu, dagarna bara avlöser varandra. Jag älskar vardagen, vardag är det bästa jag vet. Jag vill inte gå på fest, eller styra upp nåt spännande, heller inte resa bort. Jag vill vara hemma och torka av köksbänkarna, vattna mina krukväxter, titta ut genom fönstren, köra igång en tvätt och plocka undan saker som strötts omkring överallt osv. Slå mig ner med Mathias och en kopp kaffe och en korsordstidning. Börja med maten. Ta hand om disken, dammsuga, bada barnen och tvätta deras hår, åka till återvinningen och slänga plast, glas och kartong. Gulla med katterna. Bättra på sminket. Handla på ica maxi och organisera i kylskåpet. Spela Farming ihop med Mathias. Sätta mig ute i solstolen. Typ så. Jag kräver inte mer än så och jag längtar inte efter något annat. Men det känns som att jag behöver något, en utmaning eller kanske studera? Skaffa mig ett (annat) jobb? Ibland vill jag öppna en restaurang, ibland vill jag skaffa en bebis, ibland adoptera en hund. Ibland vill jag plugga till socionom, ibland till hovslagare. Ibland vill jag fortsätta jobba inom äldreomsorgen. Ibland vill jag ingenting. Är det 30-årskris? Det här att känna att man inte vet vad man vill? Det krockar dock med att jag känner mig såå nöjd och tillfreds med livet just nu, för det gör jag. Det känns bara som att det fattas något.
Senaste kommentarer